Hur sker kommunikation på Internet?

All trafik på Internet går via en operatör. De operatörer som handhar Internettrafik är av olika kategorier. I den följande texten kommer begreppet Internetoperatör att användas för att beteckna de företag (operatörer) som tillhandahåller nätkapacitet för Internet, dvs. själva 162 Teknisk utveckling SOU 2000:50 anknytningen till nätet, och som är direkt anslutna till de nationella knutpunkterna. En knutpunkt är en sammankopplingspunkt för fler än
två operatörers nät. Trafik mellan olika operatörers nät kan alltså
utväxlas över knutpunkten. I Sverige finns i dag endast en nationell
knutpunkt; denna ligger i Stockholm. Knutpunkten i Stockholm är
numera dubblerad, dvs. har utrustning på två ställen, av säkerhetsskäl.

Ytterligare nationella knutpunkter planeras. Det engelska uttrycket för Internetoperatör är Internet Access Provider (IAP).
Ett företag som tillhandahåller tillgång till Internet men som inte är
direkt anslutet till de nationella knutpunkterna utan måste köpa transit till dessa från en Internetoperatör benämns i den följande texten Internetleverantör. Den engelska beteckningen för Internetleverantör är Internet Service Provider, ISP. Det är med Internetleverantören somabonnenten tecknar Internetabonnemang. I ett normalabonnemang ingår vanligen att abonnenten får tillgång till World Wide Web, e-post och en personlig hemsida.

Vissa Internetoperatörer är också Internetleverantörer, t.ex. Telia
(Telia Internet) och Tele2 (Swipnet). Därutöver finns det ett hundratal återförsäljare av Internetanslutningar i Sverige.
Det finns många sätt att ansluta sig till Internet på. De två vanligaste sätten är att ansluta sig antingen via s.k. fast anslutning eller via en telefonlinje, s.k. uppringd eller tillfällig anslutning.

Om man är fast ansluten till Internet finns det en fast förbindelse till
en Internetleverantör i form av en hyrd teleledning eller en mikrovågslänk. Användarens dator är då hela tiden uppkopplad och användaren kan när som helst nå ut på Internet samtidigt som andra anslutnatill Internet kan nå användarens dator. Den fasta anslutningen är ett vanligt sätt för medelstora och stora organisationer att ansluta sig till Internet på.

Om man har en uppringd anslutning är man bara temporärt
uppkopplad på Internet under den tid man själv vill. Oftast används det vanliga telefonnätet och modem. Användaren ringer då via sin dator, med hjälp av modemet, till ett mottagarmodem hos Internetleverantören.

Användarens dator blir då tillfälligt uppkopplad på Internet
och under den tid som ”samtalet” pågår fungerar användarens dator på samma sätt som om den vore fast ansluten till Internet. När användaren gjort de önskade transaktionerna kopplar han ned telefonförbindelsen med Internet. Denna anslutningsform används oftast för att ansluta en enda dator och utnyttjas företrädesvis av små organisationer och privatpersoner.

En fördel med uppringda förbindelser är att användaren bara betalar för den tid som förbindelsen är uppkopplad medan en fast anslutning SOU 2000:50 Teknisk utveckling 163 kostar pengar oavsett om den används eller inte. Två nackdelar med
uppringda förbindelser är att överföringshastigheten via modem är låg och att användarens dator är tillgänglig utifrån endast under pågående samtal”. Båda dessa nackdelar gör att det är olämpligt att tillhandahålla information via uppringd förbindelse.

Förutom via markbundna ledningar (telenät, kabel och elnät) går det i dag att nå Internet via satellit, radiolänk med högfrekvens (mikrovågor) och mobiltelefon. Det har under senare tid framkommit nya sätt att kommunicera via Internet, bl.a. den s.k. WAP-tekniken (Wireless Application Protocol). WAP är en standard för hur en enklare typ av Internetsidor kan överföras till mobiltelefoner och handhållna datorer, vilket innebär att man kan få mobil tillgång till Internet och således inte behöver vara ansluten till en dator för detta. Under hösten 1999 har de första WAPtelefonerna lanserats för allmänheten.

I diskussionen om ny teknik har också begreppet bredband förekommit flitigt. Bredband är inte någon särskild teknik utan ett samlingsbegrepp för olika typer av fasta förbindelser till Internet med en hög överföringshastighet (minst 2 Mbit/s, vilket är 40 gånger snabbare än med dagens modem).

Den som tecknar Internetabonnemang med en Internetleverantör
erhåller ett användarnamn och ett lösenord. När man kopplar upp sig på nätet använder man dessa beteckningar för att identifiera sig. Internetleverantören vet då vem som erhåller tillgång till nätet och hos vem debitering skall ske.

Vid anslutning till Internet erhåller användaren också en s.k. IPadress (som är en numerisk Internetadress). Vid fast anslutning erhåller abonnenten en eller flera fasta IP-adresser. Man brukar säga att IPadresser är icke-geografiska men operatörsbundna. Om man byter operatör/leverantör måste man således också byta IP-adress. IPadressen är nödvändig att ha med hänsyn till hur Internet är uppbyggt; kommunikationen mellan datorerna sker utifrån dessa adresser och varje dator måste ha en egen, unik adress (som i och för sig kan ändras). Vid tillfällig anslutning tilldelas användaren en ny adress av Internetleverantören för varje gång han kopplar upp sig på nätet.

En Internetleverantör har en viss mängd tillfälliga adresser att använda sig av. Tilldelningen av IP-adresser sker på internationell bas och en Internetleverantör i Sverige får adresser från RIPE NCC i Amsterdam att fördela till sina kunder.

Varje IP-adress består av en serie nummer med punkter emellan.
Det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt, att komma ihåg dessa numeriska IP-adresser, som också ändras ibland. Därför har det utvecklats ett system med s.k. domännamn för att hålla reda på 164 Teknisk utveckling SOU 2000:50 adresserna, DNS (The Domain Name System). Ett domännamn består
alltid av grupper av bokstäver eller siffror avdelade med tecknet punkt. Enligt internationell praxis är endast vissa tecken tillåtna i ett
domännamn. Dessa är bokstäverna a-z, siffrorna 0-9 och tecknet bindestreck. Internetdomännamn närmast under den nationella toppdomänen se, s.k. huvuddomäner, tillhandahålls i Sverige av Network Information Center Sweden (NIC-SE) AB. Bolaget koordinerar och sköter också driften av det nationella registret för Internetdomännamn under beteckningen .se. Som nämnts tilldelas användarna IP-adresserna av Internetleverantören. Ett företag, t.ex. en spelanordnare, kan erhålla ett visst antal IP-adresser av sin Internetleverantör och till dessa – genom NIC-SE – knyta ett eller flera domännamn.

Sedan kan företaget anordna en mängd underdomännamn, s.k. subdomäner, inom företaget. Till varje underdomännamn knyts då en eller flera IP-adresser. Kopplingen mellan domännamn och IP-adress sköts av datorn genom en DNS-server. DNS-servern (dvs. den dator som innehåller DNS-programmet) upprättar en hierarki av domäner eller datorgrupper på Internet. Den ger varje dator på Internet ett domännamn (Internetadress) och använder bokstäver och ord som är lätta att känna igen, t.ex. alba.com, i stället för nummer. De domäner som finns längst upp i hierarkin underhåller listor och adresser på de domäner som finns närmast under dem. De domäner som finns därunder har samma ansvar för de domäner som finns närmast under dem osv., och på detta sätt får
varje dator på Internet ett domännamn.

DNS-servern hjälper även Internetdatorer att skicka post till rätt destination genom att konvertera Internetadresser med bokstäver – som användaren knappar in på sin dator – till dess IP-numeriska motsvarighet. För att hitta fram till en viss dator eller en viss tjänst skall man använda domännamnen. DNSservern spårar sedan upp vilken IP-adress den datorn eller tjänsten finns på just då. DNS-servern håller alltså reda på om en IP-adress ändras och skickar alltid posten till rätt ställe om domännamnet används.

Normalt har varje lokalt nät en DNS-server till vilken andra datorer
i närheten kan ställa sina frågor. DNS-servern tillhandahåller svaren antingen ur sin egen databas eller, om den efterfrågade informationen inte finns där, genom att hämta informationen på Internet. DNStjänsten tillhandahålls vanligen även en abonnent som har en uppringd Internetförbindelse. Detta sker genom Internetleverantörens försorg. SOU 2000:50 Teknisk utveckling 165