6.6 Lagstiftning m.m. på vissa andra områden

 
Svenska förhållanden
Det pågår sedan en tid tillbaka arbeten på ett flertal områden för att anpassa den svenska lagstiftningen till den nya tekniken. Till att börja med kan nämnas att det, sedan den 1 maj 1998, finns en lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112, se även betänkandet

Elektronisk dokumenthantering SOU 1996:40). Med elektronisk
anslagstavla avses i lagen en tjänst för elektronisk förmedling av
meddelanden (1 §). Lagen tar inte sikte på transaktioner på Internet rent allmänt utan riktar in sig på särskilt tillhandahållna tjänster. I prop.

1997/98:15 anges att den snabba tekniska utvecklingen medför att det inte är möjligt att mer exakt än vad som gjorts i lagtexten definiera begreppet elektronisk anslagstavla och att en mer detaljerad definition eller redogörelse skulle riskera att snabbt bli inaktuell (a.a. s. 9). Vidare framhålls att definitionen av elektronisk anslagstavla innefattar alla tjänster som innebär att någon inrättar en möjlighet för användare att sända in egna och ta del av andras meddelanden och att den tekniska lösningen som tillhandahållaren har valt för tjänsten därför i princip inte har någon betydelse. Det anförs också att stor vikt skall läggas vid om tillhandahållaren erbjuder meddelandeförmedling på ett sådant sätt
att han eller hon framstår som den som driver en verksamhet, en
tjänst”, inriktad på sådan förmedling (a.a. s. 10). Exempel på en
verksamhet som utgör en elektronisk anslagstavla är s.k. webbhotell.

Ett sådant innebär att en förmedlare erbjuder kunder möjligheten att lägga upp egna informationsdatabaser i form av hemsidor som nås genom förmedlaren. Lagen gäller inte, enligt 2 §, bl.a. tillhandahållande endast av nät eller andra förbindelser för överföring av meddelanden eller av andra anordningar som krävs för att kunna ta i anspråk ett nät eller annan förbindelse. Härigenom torde Internetoperatörernas verksamhet falla utanför lagens tillämpningsområde. Inte heller omfattas elektronisk post av lagens tillämpningsområde. Däre- 174 Teknisk utveckling SOU 2000:50 mot kan man på goda grunder anta att Internetleverantörernas verksamhet omfattas av lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. I lagen slås fast att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt över en sådan tjänst och bl.a. vara skyldig att ta bort eller på annat sätt förhindra vidare spridning av vissa
brottsliga meddelanden och av meddelanden som utgör intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas av upphovsrätt (5 §). Den som bryter mot lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst två år (6- 7 §§). Det kan mot denna bakgrund konstateras att lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor i dess nuvarande utformning inte har någon betydelse när det gäller att lösa problemen på spelområdet, då den endast tar sikte på vissa särskilt angivna förfaranden som inte rör spel.

En annan uppmärksammad lagstiftning med bäring på ny teknik är
personuppgiftslagen (1998:204) – PUL – som trädde i kraft den
24 oktober 1998. Lagen har utformats för att tillgodose kraven i EGdirektivet 95/46/EG om personuppgifter och är i stora delar en direkt överföring av direktivets text. Lagen gäller behandling av personuppgifter och reglerar i huvudsak under vilka förhållanden personuppgifter får behandlas utan samtycke av den berörde. Lagen är teknikoberoende (5 §) och omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter liksom även manuellt (på papper) förda personregister under förutsättning att uppgifterna är ordnade i något visst system.

Lagen har kritiserats i vissa avseenden och en del ändringar i den har redan gjorts (se SFS 1998:1436, 1999:1059 och 1999:1210).
En fråga som har betydelse när man överväger begränsningar i
rätten att kommunicera via Internet är huruvida den grundlagsskyddade yttrandefriheten omfattar Internet och annan ny teknik -och således kan utgöra ett skydd för den som bedriver verksamhet där. Begränsningar som tar sikte på sändningar i radio och TV, vilka omfattas av den grundlagsskyddade yttrandefriheten, finns redan enligt gällande lotterilag. Det krävs sålunda alltid tillstånd för att anordna lotterier i dessa medier och det gäller dessutom särskilda förutsättningar för att få
ett sådant tillstånd. Detta har ansetts vara förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), se prop. 1993/94:182 s. 156. Däremot torde det inte vara grundlagsenligt att vidta åtgärder som innebär att sändningar som omfattas av grundlagsskydd stängs av e.d. Av detta skäl finns det anledning att undersöka om Internet omfattas av grundlagsskydd. Härom kan följande anföras.

Det allmänna skyddet för yttrandefriheten kommer till uttryck i
regeringsformen (RF). I RF 2:1 stadgas att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten får begränsas men då endast för att tillgodose SOU 2000:50 Teknisk utveckling 175
ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen ”såsom en av folkstyrelsens grundvalar”.
Begränsningar får inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska,
religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter
(RF 2:12–13).

Utöver det allmänna skyddet för yttrandefriheten i RF ges särskilt
skydd för yttrandefriheten i vissa typer av massmedier; tryckfrihetsförordningen (TF) omfattar yttranden i tryckta skrifter och YGL yttranden som förmedlas genom ljudradio, television och s.k. tekniska upptagningar. Det är således YGL som är av intresse när det gäller yttrandefrihetens giltighet beträffande bl.a. Internet och digital TV.

Syftet med yttrandefriheten är i första hand att säkra ett fritt
meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. I YGL anges vidare att ändamålet även är att säkra ett fritt konstnärligt skapande (YGL 1:1 andra stycket). Yttrandefriheten innebär en rätt att sprida även misshagliga yttranden, men många yttranden som är brottsliga enligt vanlig” lag, t.ex. hets mot folkgrupp, barnpornografibrott eller förtal, är olagliga även ur yttrandefrihetsrättslig synvinkel (se t.ex. YGL 5:1
och TF 7:4, jfr brottsbalken 16 kap. 8 och 10 a §§ och 5 kap. 1-2 §§). YGL är liksom TF uppbyggd på ett antal viktiga principer. Här kan särskilt nämnas principerna om etableringsfrihet, censurförbud, rätt till anonymitet, ensamansvar för ansvarig utgivare, särskild brottskatalog och särskild rättegångsordning.