10.2 Varuspelsautomater

En varuspelsautomat är enligt 6 § lotterilagen en spelautomat som betalar ut vinst i form av varor och där vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen. Lotteriinspektionen prövar, med stöd av 43 § lotterilagen, frågor om tillstånd att anordna spel på varuspelsautomater.

Förutsättningarna för att meddela sådant tillstånd framgår av 25 §
lotterilagen. Följande krav ställs upp.

– Spelet skall anordnas i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande,

– värdet av spelarens insats får uppgå till högst 1/7 000 basbelopp
(för närvarande ca 5 kr),

– värdet av högsta vinsten får uppgå till högst 1/300 basbelopp (för
närvarande 121 kr),

– varje spelautomat skall förses med tillståndshavarens namn,

– det skall kunna antas att spelautomaten inte kommer att användas för något annat ändamål än den enligt ansökan är avsedd för, och

– det skall kunna antas att god ordning kommer att råda inom den
lokal eller på den plats där spelet skall bedrivas. Vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter om spelplats, speltid och märkning av spelautomaterna som avviker från vad som nyss angivits.

Det huvudsakliga problemet vad avser varuspelsautomater har under senare år varit att de tidigare typiska varuvinsterna i form av kramdjur, SOU 2000:50 Automatspel 213 klockor och choklad bytts ut mot ”smycken” i form av polletter o.d. i syfte att dessa vinster skall lösas in mot kontanter på spelstället.
Varuspelsautomaterna fungerar i sådana fall i princip som värdeautomater. För spelanordnaren har varuspelsautomaten bl.a. den fördelen jämfört med värdeautomaten att det inte finns något krav på att värdet av vinsterna skall motsvara viss minsta procent av insatsernas värde.

Det allmänna har inte heller någon möjlighet att kontrollera
insatser och vinster. Detta har medfört att varuspelsautomaterna delvis konkurrerat ut värdeautomaterna. Härigenom har det allmänna eller allmännyttiga ändamål gått miste om en del av tilltänkta spelintäkter som i stället tillfaller privata intressen. I delbetänkandet kom utredningen fram till att de traditionella varuspelsautomaterna – dvs. lyftare o.d. som ger vinst i form av kramdjur etc. – alltjämt skulle vara tillåtna,
men att övriga varuspelsautomater i princip borde förbjudas.

Utredningen konstaterade att bedömningen av om en varuspelsautomat skall tillåtas eller förbjudas bör bygga på en bedömning av flera olika faktorer och att det mot den bakgrunden inte är lämpligt att i lagtext försöka precisera hur automaterna skall vara beskaffade med avseende på vinstmöjligheter eller möjligheter att betala ut vissa typer av varuvinster. Vidare slog utredningen fast att en varuspelsautomat inte skall godkännas om det på grund av automatens beskaffenhet eller
de varor som används som vinster finns en inte obetydlig risk att
automaten kommer att användas för spel, direkt eller indirekt, om
pengar. Det borde vidare, enligt utredningen, ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i föreskrifter närmare ange vilka typer av varuspelsautomater som bör godkännas.

Utredningen förordade också märkning av automaterna, en märkning som skulle bestå av tillståndshavarens namn för att underlätta identifikationen av automaten. När det sedan gällde avgränsningen av de platser där automaterna
skulle få finnas ansåg utredningen att övervägande skäl talade för att en begränsning skulle ske av dessa platser till tivolin och liknande.

Tidigare fick spel på varuspelsautomater anordnas i samband med offentliga nöjestillställningar, hotell- och restaurangverksamhet där serveringstillstånd fanns eller spelet ändå kunde anordnas utan
olägenhet samt i samband med bingospel. För en begränsning till
tivolin, marknader o.d. talade enligt utredningen bl.a. kontrollskäl samt en övertygelse om att det oönskade inväxlingsförfarandet skulle få en mycket begränsad omfattning.

Utredningen föreslog därutöver ett förbud mot inväxling av varuvinster mot kontanter samt ett straffstadgande knutet därtill.
Sammanfattningsvis föreslog utredningen följande ändringar i
lotterilagen avseende varuspelsautomater. Krav på att automaterna 214 Automatspel SOU 2000:50 skall vara typgodkända med angivande av förutsättningarna härför och
delegation av föreskriftsrätt (14 §), en begränsning av den plats där spel på varuspelsautomater får anordnas till tivolin eller liknande, en sänkning av värdet av högsta insats från sex till fem kronor, krav på att varje spelautomat skall vara märkt med tillståndshavarens namn och delegation av föreskriftsrätt i fråga om spelplats, speltid och märkning (25 §), krav på tillstånd för innehav och införsel av varuspelsautomater (28-31, 47 §§) samt införandet av förbud mot inväxling av varuvinster mot kontanter och en kriminalisering av detta förbud (37 a § och 54 §).

Utredningens förslag fick ett blandat mottagande under remissförfarandet. Regeringen lade i prop. 1998/99:80 fram en begränsad del av utredningens förslag. De lagändringar som sedermera genomfördes och trädde i kraft den 1 juli 1999 innebar följande i fråga om varuspelsautomater.

Spel på varuspelsautomater får endast anordnas i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande (25 § första stycket 1).

Värdet av spelarens insats får uppgå till högst 1/7 000 basbelopp dvs. ca 5 kr (25 § första stycket 2).

Varje spelautomat skall förses med tillståndshavarens namn (25 § första stycket 4).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela sådana föreskrifter om spelplats, speltid och märkning av
spelautomater som avviker från 25 § första stycket 1 och 4 (25 §
andra stycket).

Varuspelsautomater får innehas bara efter tillstånd. Sådan automat får dock innehas utan särskilt tillstånd av den som har tillstånd enligt 25 § att anordna sådant automatspel och automaten omfattas av speltillståndet, av automatinnehavarens dödsbo under en tid av längst ett år från dödsfallet, av automatinnehavarens konkursbo längst intill dess konkursen har avslutats och av den som har fått sitt tillstånd att inneha automaten återkallat, till dess att tre månader har förflutit från det att beslutet om återkallelsen vann laga kraft (28 § första och andra styckena). Tillstånd till innehav får förenas med särskilda villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser (28 § tredje stycket).

Införsel till landet av varuspelsautomater är tillåten endast för den som har rätt att enligt 28 § första stycket eller andra stycket 1 inneha sådan automat (29 §).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från 28 § första stycket och 29 § i fråga om
SOU 2000:50 Automatspel 215 varuspelsautomater som innehas på fartyg i internationell trafik för spel på fartyget eller i yrkesmässig verksamhet för tillverkning, reparation eller liknande (30 §).

I fråga om rätten att hantera oförtullade varuspelsautomater gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m.m. (31 §).

En vinst som betalas ut i samband med spel på en varuspelsautomat får inte lösas in mot en annan vara eller mot kontanter av den som anordnar lotteriet, den som innehar den plats där lotteriet tillhandahålls, den som bedriver näringsverksamhet där, eller ombud för sådana personer som nyss nämnts (37 a §).

Lotteriinspektionen prövar frågor om tillstånd enligt 28 § att inneha varuspelsautomater (47 §).

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet olovligen innehar en varuspelsautomat. I ringa fall döms inte till ansvar. Är brottet grovt döms till fängelse i högst två år (54 §).

Den punktskatt om 1 500 kr per varuspelsautomat som infördes den 1 juli 1998 slopades från och med den 1 juli 1999 med anledning av nämnda ändringar.

De angivna lagändringarna trädde, som nämnts, i kraft den 1 juli 1999. I fråga om tillstånd att anordna spel på varuspelsautomater som beviljades före den 1 juli 1999 gäller äldre bestämmelser till utgången av år 2000. Den som vid lagens ikraftträdande innehade en varuspelsautomat med tillstånd enligt 25 § får inneha automaten utan tillstånd som avses i 28 § till utgången av år 2001.

Det kan noteras att det skedde en stor ökning av antalet ansökningar om tillstånd att anordna spel på varuspelsautomater före den 1 juli 1999. Efter den 1 januari 2000 har endast två ansökningar inkommit och Lotteriinspektionen har, enligt uppgift, ännu inte beviljat några tillstånd enligt de nya reglerna om varuspelsautomater.

Några nya problem vad avser varuspelsautomater har inte påtalats
för utredningen. De förslag som utredningen lade fram i delbetänkandet men som inte genomförts gällde dels krav på typgodkännande av varuspelsautomater, dels kriminalisering av förbudet mot inväxling av varuvinster mot kontanter.

Utredningen anser alltjämt att förslagen i fråga om typgodkännande av varuspelsautomater skall genomföras. Enligt utredningen kvarstår de skäl som redovisats i delbetänkandet och som i huvudsak också angetts i det föregående. Utredningen anser att det är av stor vikt för att man skall kunna komma till rätta med de problem som påtalats beträffande 216 Automatspel SOU 2000:50 varuspelsautomaterna att även förslagen om typgodkännande genomförs.

Därigenom skulle tillsynen och kontrollen underlättas. Även om
varuspelsautomaterna i en framtid endast kommer att få ställas ut i
samband med tivoli eller liknande kan gränsdragningsproblem uppstå vid avgörandet av vad som är att anse som tivoli eller liknande, vilket kan leda till att varuspelsautomaterna även framdeles får en inte ringa utbredning. Några bärande argument mot införandet av regler om typgodkännande har enligt utredningens mening inte framförts under remissbehandlingen.

När det gäller genomförandet av lagstiftningen och den närmare
utformningen av reglerna om typgodkännande hänvisas till avsnitt 10.6. Utredningen är fortfarande av den uppfattningen att en kriminalisering av förbudet mot inväxling av varuvinster mot kontanter skulle vara den mest adekvata och verkningsfulla åtgärden för att komma till rätta med det oönskade inväxlingsförfarandet. Mot bakgrund av vad som uttalats under remissbehandlingen, bl.a. från Rikspolisstyrelsen och Överåklagaren i Stockholm, anser utredningen dock att de åtgärder som i dag finns att tillgå i form av varning och återkallelse av tillstånd samt föreläggande och förbud vid vite tills vidare kan vara tillfyllest under förutsättning att åtgärderna verkligen utnyttjas av tillsynsmyndigheten.

Vidare anser utredningen, som framgått av ansnitt 9, att det finns
skäl att införa en lämplighetsprövning av dem som önskar anordna spel på varuspelsautomater, motsvarande vad som i dag gäller för anordnare av restaurangkasinospel.
Utredningens förslag beträffande varuspelsautomater föranleder
ändringar i 14 och 25 §§.