8 Åldersgränser

Utredningens förslag: Den åldersgräns på 18 år som f.n. gäller
enligt lotterilagen för vissa spel, bl.a. vid vadhållning i samband
med hästtävling, skall tillämpas också vid vadhållning i samband
med hundkapplöpning.

Inledning

I 35 § lotterilagen finns en bestämmelse om åldersgräns i samband med deltagande i vissa typer av lotterier. Där stadgas att den som anordnar vadhållning i samband med hästtävling eller anordnar automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel inte får låta någon som är under 18 år delta i lotteriet. Detsamma gäller den som är ombud för anordnaren av lotteriet.

Bakgrund

I äldre lotterilagstiftning saknades bestämmelser om åldersgränser i samband med lotteriverksamhet. Först genom 1994 års lotterilag
infördes en lagstadgad åldersgräns om 18 år för att få delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel (35 §). Bestämmelsen utformades som ett förbud riktat mot den underårige utan någon därtill knuten straffsanktion. I förarbetena till 1994 års lotterilag kommenterades denna reglering ytterst knapphändigt. I SOU 1992:130 s. 282 angavs i specialmotiveringen att åldersgränsen om 18 år endast gäller för restaurangkasinospel och annat automatspel än spel på förströelseautomater. I prop. 1993/94:182 s. 37 noterades att förslaget om en 18-års gräns lämnats utan erinran av remissinstanserna och i författningskommentaren
(s. 77) angavs att åldersgränsen gäller sådant automatspel och
restaurangkasinospel som avses i lagen och att förbudet motiveras av intresset att undvika sociala skadeverkningar för barn och ungdom.

204 Åldersgränser SOU 2000:50
När lotterilagen sågs över 1996 uppmärksammades frågan om
underårigas spel på nytt. Innehållet i 35 § diskuterades då i två
avseenden, dels vem förbudet borde rikta sig till, dels vilka lotterier
som förbudet skulle avse. När det gällde vem förbudet skulle rikta sig till uttalades att det inte kunde uteslutas att den dåvarande utformningen av 35 § kunde ha en viss pedagogisk betydelse, då det kunde vara lättare för den som anordnade lotteriet att med hänvisning till bestämmelsen avvisa spelintresserade ungdomar (Ds 1996:20 s. 46).

Likafullt ansåg utredaren att det tedde sig mer ändamålsenligt och
effektivt att ha en förbudsregel som riktade sig till den som anordnar lotteriet. Utöver anordnaren ansåg utredaren att förbudsregleringen även borde avse ombud och förmedlare av lotteritjänster. Vad sedan gällde frågan om vilka lotterier som borde omfattas av förbudet föreslog utredaren att 18-års gränsen för deltagande i vissa lotterier borde utvidgas till att avse också vadhållning och bingospel för att förhindra att spel fick fäste bland yngre (a.a. s. 48).

Vidare föreslog utredaren att förbudet i 35 § skulle straffsanktioneras enligt 54 § lotterilagen.
Det förslag som regeringen sedan lade fram i prop. 1996/97:7 avvek i viss mån från utredarens förslag såtillvida som regeringen föreslog att förbudet för den som är under 18 år att delta i vissa lotterier skulle riktas endast mot anordnaren och dennes ombud – och således inte mot förmedlare – samt utvidgas till att omfatta endast vadhållning på hästtävling. Regeringen föreslog inte heller att förbudet skulle straffsanktioneras.

Till stöd för sin uppfattning anförde regeringen bl.a.
följande (a.a. s. 20–21). När ett lotteri som omfattas av 35 § lotterilagen anordnas för allmänheten genom ett ombud bör det ankomma på denne att ansvara för att underåriga inte deltar i lotteriet. Förbudsregeln bör därför avse också ombud. Att låta förbudet omfatta även förmedlare av lotteritjänst leder enligt regeringens mening för långt. I 52 § lotterilagen föreskrivs att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall följas. Föreläggandet och förbudet får förenas med vite. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan förelägga bl.a. en anordnare av lotteri som bryter mot förbudet i 35 § lotterilagen att upphöra med det. Detta torde vara en tillräckligt verkningsfull sanktion för att uppnå önskat resultat. Någon straffsanktion
behövs därför inte. För att förhindra att spel får fäste bland
yngre bör förbudet för deltagande i vissa lotterier utvidgas. En ändamålsenlig avgränsning synes vara att förbudet i fortsättningen även omfattar vadhållning i samband med hästtävling. Att låta förbudet omfatta all slags vadhållning och bingospel leder enligt regeringens mening för långt.

Det skulle bl.a. få till följd att enkla spel som t.ex.
SOU 2000:50 Åldersgränser 205 stryktips inte skulle vara tillåtet för underåriga. Regeringen överväger i stället att i samband med behandling av koncessionen för det statliga spelbolaget som villkor för vissa spel ange att de inte får förmedlas till
ungdomar under 18 år. Vi föreslår alltså att förbudet utvidgas till att
omfatta även vadhållning i samband med hästtävling.

Enligt nuvarande lydelse av 35 § lotterilagen gäller sålunda att den
som anordnar vadhållning i samband med hästtävling, automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel inte får låta någon som är under 18 år delta i lotteriet. Detsamma gäller den som är ombud för den som anordnar lotteriet. Någon straffsanktion är inte knuten till förbudet. Härutöver gäller, enligt den koncession som meddelats det statliga spelbolaget AB Svenska Spel, att personer under 18 år inte får erbjudas att delta i Oddset-spel. AB Svenska Spel tillämpar också frivilligt en 18-årsgräns för spelet Lotto Express.

Vidare tillämpas i dag, enligt uppgift från Sveriges Bingoarrangörers Centralorganisation (Svebico), en 18-årsgräns även i bingohallar. Enligt direktiven skall utredaren bedöma om de ålderskrav som i dag gäller bör skärpas och föras samman samt återges i lotterilagen.

Kasinolagen

I den kasinolag (1999:355) som trädde i kraft den 1 juli 1999 stadgas i 4 § första stycket att den som är under 20 år inte får ges tillträde till ett kasino. I förarbetena till kasinolagen diskuterades frågan om åldersgräns för besökare på kasino. Den arbetsgrupp som hanterade frågan föreslog en åldersgräns om 18 år. Under remissbehandlingen ställde sig nästan alla instanser positiva till förslaget. Vissa remissinstanser föreslog dock att åldersgränsen skulle höjas till 20 år eller högre. I prop. 1998/99:80 s. 32–33 anförde regeringen: Det är naturligtvis angeläget att unga människor förhindras att delta i spel som kan leda till ett oönskat spelbeteende. Regeringen gör bedömningen att samma åldersgräns som tillämpas för inköp av alkohol är en lämplig
minimiålder för kasinospel. Med tanke på den stränga kontroll och övervakning som kommer att finnas i ett kasino finns det inte anledning att befara att en åldersgräns på 20 år är för låg. Om det av något skäl skulle visa sig befogat med en högre åldersgräns, är det vidare inget som hindrar att anordnaren själv tillämpar den högre gräns som bedöms som lämplig. – I sammanhanget kan nämnas att det statliga spelföretaget i sin marknadsföring
av verksamheten skall ha en inriktning som är socialt ansvarstagande så att den inte uppfattas som alltför påträngande. Den får inte vända sig till unga människor.
206 Åldersgränser SOU 2000:50

Överväganden och förslag

Att spel bland ungdomar kan medföra problem står klart. Av de uppgifter som lagts fram i samband med den forskning om spelberoende som bedrivs (se mer härom i avsnitt 14) framgår att en inte ringa andel av ungdomar under 18 år anses ha problem med sitt spelande eller vara spelberoende.

När det gäller mot vem förbudet för ungdomar under 18 år att delta i vissa lotterier skall rikta sig anser utredningen att nuvarande ordning där förbudet tar sikte dels på anordnaren av ett lotteri, dels på ombud för anordnaren är bra. Det kan i och för sig ifrågasättas om inte också en förmedlare av lotteritjänst skall omfattas av förbudet men som anförts angående spel på kredit kan gränsdragningsproblem uppkomma bl.a. när det gäller att avgöra vilka som skall anses som förmedlare.

Utredningen anser därför att nuvarande reglering i denna del skall bestå. När det sedan gäller vilka spel som skall omfattas av förbudet är följande att anföra. De spel som anses vara ”farligast” för ungdomar i den bemärkelsen att de attraherar till fortsatt spel är sådana spel som är lättillgängliga, snabba och spännande, t.ex. vissa automatspel och onlinespelen.

Dessa spel omfattas i dag av åldersgränser som återfinns i
lag och, vad avser det statliga spelbolagets spel, i bolagets koncession. Utredningen anser i och för sig att det kan ha ett värde att skapa enhetliga och lättöverskådliga regler och att en fullständig lagreglering därför torde eftersträvas. En uppräkning av vilka av dessa spel som omfattas av ålderskravet skulle emellertid med tiden bli ganska omfattande och dessutom kräva ständiga moderniseringar. Frågan bör därför i stället lösas i samband med tillståndsprövningen. När det gäller bingohallar bör det påpekas att det numera, från den 1 oktober 1999, är tillåtet att anordna spel på värdeautomater i dessa lokaler, varför den lagstadgade 18-årsgränsen gäller i den delen.

I ett avseende föreslår utredningen en utvidgning av den nuvarande
lagregleringen, nämligen i fråga om spel vid hundkapplöpning. För
sådant spel bör i likhet med vad som f.n. gäller i fråga om spel vid
hästtävling den lagstadgade 18-årsgränsen gälla. Det innebär att 35 § bör ändras i enlighet härmed.
SOU 2000:50 207