5 EG-rätten
Utredningens förslag: Några ändringar av lotterilagen med hänsyn till EG-rätten föreslås inte. Inslagen av monopol i det svenska lotterisystemet är enligt utredningen förenliga med EG-rätten. Detsamma gäller de särskilda rättigheter som tillerkänts svenska ideella föreningar. Även förbudet att främja deltagande i ett utom landet anordnat lotteri anses stå i överensstämmelse med EG-rätten
5.1 Bakgrund

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995 har medfört att EG-rätten (gemenskapsrätten) gäller i Sverige. När det gäller lotterier och spel förekommer inte någon särskild reglering inom EG-rätten. Det finns således varken förordningar eller direktiv som tar sikte på dessa verksamheter. De allmänna reglerna i EG-fördraget (Romfördraget) gäller dock. Här bör nämnas att samtliga bestämmelser i EG-fördraget har numrerats om fr.o.m. den 1 maj 1999.

I det följande kommer de gamla artikelnumren att anges inom parentes. De regler i EG-fördraget som här är av betydelse är bl.a. reglerna om fri rörlighet för personer och tjänster. Det gäller närmare bestämt artiklarna om etableringsrätt, främst artiklarna 43 (f.d. 52) och 46 (f.d. 56), och om tjänster, främst artiklarna 49 (f.d. 59) och 55 (f.d. 66). Artiklarna innebär i princip att det inte skall finnas några inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig eller tillhandahålla tjänster på en annan medlemsstats territorium. Av betydelse är vidare reglerna om förbud mot snedvriden konkurrens (inbördes avtal och missbruk av dominerande ställning) i artiklarna 81 (f.d. 85) och 82 (f.d. 86). Med hänsyn till uppbyggnaden av den svenska spelmarknaden är de regler som tar sikte på statliga monopol och liknande
av särskilt intresse.

Det gäller bl.a. artikel 31 (f.d. 37), som handlar om
statliga handelsmonopol och artikel 86 (f.d. 90), som handlar om
offentliga företag och företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter. Artiklarna föreskriver i princip att en 126 EG-rätten SOU 2000:50 anpassning av monopolen skall ske så att deras verksamhet bedrivs i enlighet med fördragets regler. I detta sammanhang bör slutligen pekas
på artikel 295 (f.d. 222) som anger att fördraget inte i något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Utredningen återkommer till den närmare innebörden av artiklarna i det följande och lämnar då också en närmare redogörelse för övrig EG-rätt av intresse.

Som bakgrund till den redogörelsen kan det vara lämpligt att först kort beröra de svenska regler på lotteriområdet som kan komma i konflikt med EG-rätten. En grundläggande princip i den svenska lotterilagstiftningen har sedan länge varit att privata vinstintressen inte skall få styra lotterimarknaden utan att denna skall förbehållas det allmänna eller allmännyttiga ändamål. Lotterimarknaden är i enlighet härmed f.n. uppdelad på tre huvudaktörer, nämligen det statliga spelbolaget AB Svenska

Spel, det av staten och hästsportsorganisationerna samägda AB Trav och Galopp (ATG) samt ideella föreningar med syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet. Privata vinstintressen är tillåtna endast i mycket begränsad omfattning. Så är fallet i fråga om visst automatspel, restaurangkasinon – dvs. roulettspel, tärningsspel och kortspel – samt marknads- och tivolinöjen.

Spel- och lotteriverksamheten är således i huvudsak förbehållen
staten och folkrörelserna. Det är i praktiken till stor del fråga om en
monopolsituation. När det gäller AB Svenska Spel och ATG har
situationen lagstiftningsmässigt endast till liten del sin grund i särskilda regler som tillerkänner bolagen särskilda eller exklusiva rättigheter. Bolagen har i stället fått dessa rättigheter genom beslut av regeringen med stöd av 45 § lotterilagen. Enligt lagrummet får regeringen meddela särskilt tillstånd att anordna lotteri i andra fall och i annan ordning än som anges i lagen. Merparten av AB Svenska Spels spelrättigheter – t.ex. tips och lotto – och samtliga ATG:s spelrättigheter grundar sig på tillstånd enligt 45 §. Förutsättningarna för folkrörelserna att anordna spel framgår däremot direkt av lagen (bl.a. 15-24 §§). Bestämmelserna
innebär i princip att endast ideella föreningar som har till syfte att
främja ett allmännyttigt ändamål inom landet och som uppfyller vissa andra krav får anordna vissa typer av lotterier, bl.a. s.k. egentliga lotterilagen.

Den svenska lotterilagen gör i vissa paragrafer åtskillnad mellan
svenska och utländska subjekt. Det gäller i första hand 15, 27 och
38 §§. Men även i 17, 19 och 22 §§ görs sådan åtskillnad genom att paragraferna hänvisar till subjekt som avses i 15 §.
I 15 § stadgas att tillstånd att anordna ett egentligt lotteri får lämnas
till en svensk juridisk person som är en ideell förening, under vissa
närmare angivna förutsättningar, bl.a. att föreningen har till huvud-
SOU 2000:50 EG-rätten 127 sakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål inom landet. Vidare
stadgas – såvitt här är av intresse – att tillstånd också får lämnas till en annan juridisk person än en ideell förening eller en juridisk person som har till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål utom landet, om det finns särskilda skäl för det.

I 27 § föreskrivs bl.a. att tillstånd att anordna spel på värdeautomater bara får lämnas till ett spelföretag som ägs av staten, dvs. i praktiken endast till ett svenskt företag.

I 38 § stadgas bl.a. att det inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri som inte är tillåtet eller ett utom landet anordnat lotteri. Till 38 § är, sedan den 1 januari 1999, knutet ett straffstadgande i 54 § vari anges att den som uppsåtligen bryter mot nämnda bestämmelse kan, om främjandet särskilt avser deltagande från Sverige, straffas med böter eller fängelse i högst sex månader, eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

Den fråga som utredningen har att ta ställning till är om den här
beskrivna svenska ordningen är i överensstämmelse med EG-rätten. Det bör redan här påpekas att flera EU-medlemsstater har liknande statligt engagemang på lotteriområdet. EG-domstolen har nyligen prövat två fall på området som är av intresse. Det ena fallet gällde det finska automatspelsmonopolet. Det andra fallet gällde den italienska ordningen enligt vilken vadhållning är förbehållen vissa organ.

Domstolen fann att varken den finska eller den italienska lagstiftningen i ämnet stred mot EG-rätten. Utredningen återkommer till detta och till EG-domstolens praxis på angränsande områden. Närmast redogör utredningen för de relevanta artiklarna i EGfördraget.