6.2 Lotterier och spel över Internet

Bakgrund

Internet är en redan väl etablerad och dessutom mycket expansiv
företeelse i samhället. En stor del av den svenska befolkningen har
tillgång till Internet på arbetet och/eller i hemmet och användningsområdena är många. Internet används främst som informationskälla men även för tjänster, kommunikation och förströelse. Många människor sköter sina bankärenden och handlar varor via Internet och i framtiden kommer säkerligen ett ännu större antal tjänster att bli tillgängliga på nätet.

Redan i dag finns det en mängd spel att tillgå på Internet. Det är då
inte enbart fråga om förströelsespel utan också om spel mot betalning. Vanligtvis går det till så att spelaren öppnar ett spelkonto hos spelanordnaren och gör sina insatser med hjälp av betal- eller kreditkort.

Insatser och vinster bokförs sedan på spelkontot.
Genom beslut av regeringen den 18 september 1997 fick AB Trav
och Galopp (ATG) som första svenska arrangör tillstånd att anordna testspel över Internet, ett spel som kom i gång under vintern 1998. För att få tillgång till ATG:s spel på Internet krävs bl.a. att man är över 18 år och folkbokförd i Sverige, vilket kontrolleras i samband med att man ansöker om att få delta i spelet. Om ansökan beviljas öppnar ATG ett spelkonto för spelaren som knyts till ett av spelaren uppgivet bankkonto. Vid insatser tas pengar från spelkontot och eventuella vinster utbetalas till spelkontot. Säkerheten i spelet bedöms vara hög och problemen kring kreditspel och åldersgräns synes ha lösts på ett enkelt sätt. Genom beslut den 29 april 1998 har även AB Svenska Spel
och A-lotterierna erhållit tillstånd att anordna spel över Internet.

Alotterierna startade sin spelverksamhet, ett förhandsdraget nummerlotteri, i januari 1999. AB Svenska Spel, som erhållit tillstånd att anordna bl.a. tips och joker över Internet, kom i gång med sina Internetspel i maj 1999. Internationellt sett finns olika synsätt när det gäller spel på Internet. Den europeiska samarbetsorganisationen Gaming Regulators European
Forum (GREF) – som huvudsakligen består av företrädare för de
europeiska ländernas centrala tillsynsmyndigheter på lotteriområdet – har den 15 maj 1998 beslutat om riktlinjer angående sådant spel. De länder som deltar i GREF:s verksamhet är – förutom Sverige – SOU 2000:50 Teknisk utveckling 159
Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Irland, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Ungern. GREF tar inte ställning i frågan om Internetspel bör tillåtas eller förbjudas; detta är enligt GREF en fråga som de olika länderna självständigt bör besluta om. För det fall spel tillåts går riktlinjerna i huvudsak ut på att spelet skall begränsas till bosatta i det egna landet samt bedrivas inom landet och kontrolleras i samma utsträckning som de traditionella spelen. Om ett land vill förbjuda Internetspel över gränserna för sina invånare och således vill förhindra import av sådant spel måste landet förmodligen, enligt GREF, inrikta lagstiftningsåtgärderna mot dem som förmedlar spelen snarare än mot de enskilda spelarna.

I Finland har Internetspel bedrivits sedan 1996 av det finska spelbolaget Veikkaus Oy och även på Island förekommer sedan 1997 Internetspel. Några särskilda bestämmelser i lag som reglerar Internetspel i dessa länder finns dock enligt uppgift inte. I Norge har det, såvitt är känt, inte givits något tillstånd till spel via
Internet. I förarbetena till det lagförslag som lades fram för Stortinget i juni 1999 (Ot prp nr 84) behandlades dock frågan om spel och lotterier som distribueras genom elektroniska signaler, bl.a. via Internet och kabelnätet. I förslaget anges att lotterier som distribueras genom allmän post, telefon, elektroniska signaler, däribland Internet, eller liknande från ett ”opphavssted” eller säljställe utanför Norge, kräver tillstånd om lotteriet riktar sig till personer bosatta i Norge (1 kap. 1 §). Vidare sägs
att tillstånd till lotteri som skall anordnas (”avholdes”) via elektroniska signaler, däribland Internet eller via kabelnätet, satellit eller liknande, endast kan ges efter föreskrift som utfärdats av departementet (4 kap.

14 §). Det norska lagförslaget redovisas närmare i det följande (avsnitt 6.6 och 6.8). Det bör dock redan här påpekas att förslaget inte antogs av stortinget utan återförvisades för fortsatt beredning.
I Österrikisk lagstiftning finns en bestämmelse som reglerar deltagande i utländska slumpspel där det stadgas att det är förbjudet att i Österrike ta emot insatser i utländska slumpspel, att tillhandahålla eller göra det möjligt att delta i utländska slumpspel samt att delta i utländska slumpspel om den erforderliga insatsen fullgörs från Österrike.

Överträdelse av förbuden kan medföra böter upp till 300 000
österrikiska schilling. Denna bestämmelse tar dock inte särskilt sikte på Internetspel utan tillämpas generellt på slumpspel som anordnas utom landet.

I USA har man från statsmaktens sida intagit en mycket restriktiv
hållning till Internetspel. Det har sedan lång tid varit förbjudet att via
nätförbindelser tillhandahålla eller förmedla spel över delstatsgränserna. Ingripande har skett och sker alltjämt med stöd av ”The wire 160 Teknisk utveckling SOU 2000:50 act”. Under senare år har flera polisiära ingripanden gjorts mot spelarrangörer
som tillhandahållit spel i USA som anordnats i Västindien
och Centralamerika. I flera delstater gäller i dag ett förbud mot
Internetspel och en generell lagstiftning som förbjuder Internetspel ärunder utarbetande (The Internet Gaming Prohibition Act eller ”the Kylbill” som den också kallas). Denna lagstiftning är mycket kontroversiell och i USA pågår en intensiv debatt om lagförslagets överensstämmelse med de amerikanska rättsprinciperna och förhållandet till den tekniska utvecklingen. Enligt uppgift föreligger inte något slutligt lagförslag men de förslag som tidigare presenterats har föreskrivit en vidsträckt jurisdiktion för amerikanska domstolar samt fängelsestraff både för den som olagligt anordnat ett lotteri över Internet och för den
som deltagit i lotteriet. Denna hårda hållning vad gäller Internetspel
skall ses mot bakgrund av den amerikanska spellagstiftningen i övrigt.

Lagstiftningen är mycket restriktiv i de flesta delstater. Endast vissa delstater tillåter kasinospel och spel på utbetalningsautomater och en stark koncentration av spelverksamhet har skett till Las Vegas, Reno och Atlantic city. Vidare har vissa urbefolkningsgrupper rätt att
anordna spel i både USA och Kanada.
I Australien och Nya Zeeland har statsmakterna en annan inställning. Spellagstiftningen är mycket liberal och detta gäller också spel med tekniska hjälpmedel, bl.a. Internetspel, spel via interaktiv TV, telefonbetting” och dataspel. Statsmakterna har i den delen av världen funnit att det enda effektiva sättet att reglera interaktiva spel är genom samarbete mellan delstaterna. Regelverket omfattar därför också bestämmelser om fördelning av skatteintäkter mellan delstaterna.

Som har framgått av det föregående anordnas Internetspel inom
Europa f.n. i regel så att spelet begränsas till invånarna i det land där spelet arrangeras. De spel som anordnas i vissa länder i Västindien och Centralamerika riktar sig däremot huvudsakligen till invånare i andra länder. Detsamma gäller vissa spel som anordnas i andra delar av världen, t.ex. Gibraltar. Det är således möjligt för spelare i Sverige att via Internet delta i spel som anordnas i dessa länder. I en del fall har spelet anordnats särskilt med tanke på svenska spelare; svenska språket
används, svenska matcher finns med och svenska banker sköter
betalningarna. Det är tydligt att utvecklingen innebär ett visst hot mot det interna svenska spelet. För att kunna bedöma om det finns anledning och möjlighet att lagstiftningsvägen ingripa mot denna typ av Internetspel behöver man känna till dels hur Internet fungerar, dels hur spel på Internet anordnas. I de närmast följande avsnitten lämnas enbeskrivning i dessa avseenden.

SOU 2000:50 Teknisk utveckling 161